November smyger mot december och de flesta pysslar hemma i mörkret med ljus och jul såhär på första advent. Vi pysslar ute i skog och mark med valpar, hundar och valpköpare. Lördagen spenderades med träning för valpköpare. Mocktrail stod på schemat och duktiga Sven Bosshard drillade oss i mocktrailens och fieldtrailens ädla konster. Ingen av hundarna var klara för uppgiften men det blev en väldigt bra träning för oss alla. Dels så fick vi stor insikt om våra hundars svagheter och vad vi behöver träna på och sedan fick vi se att det faktiskt inte är omöjligt för oss att starta ett mock eller fieldtrail, utmanande men inte omöjligt. Att träningen för trails sedan kommer att vara nyttig när vi startar på WT blir ju liksom grädde på moset.

Efter en intensiv och intressant förmiddag blev det tillbaka till Karlslund där en köttfärssoppa värmde frusna men glada själar och efter lunch körde vi 2 enklare WT stationer. Lärdomen därav är att alltid sträva efter att stretcha hundarnas förmåga ett litet steg varje pass.

Den stationen jag höll i var en till synes enkel men, skulle det visa sig, klurig enkelmarkering där terräng och öga lurade hundarna rejält. Nyttig erfarenhet och träning.

Sven arrangerade en station med en drive och lite olika uppgifter runt driven. Vad jag kunde se och höra så var även den utmanande för hundar och förare.

Sven och jag fick efter att dagens träningspass var slut tillfälle att träna Solveigh på en av hennes svagheter enligt det mantra vi har gemensamt: Träna hunden på dess svagheter utan att tappa dess styrkor, då kommer det att gå bra i längden.

Dagen avslutades traditionsenligt med en gemensam pizzakväll och jag funderar på om det är något speciellt i pizzorna från den lokala pizzerian för så många skratt har jag inte hört eller haft själv på länge. Eller så kanske det inte är något i pizzorna utan bara ett gäng med högt i tak som trivs bra tillsammans. Mest sannolikt så!

Söndagförmiddagen passade Sven och jag på att putsa på våra hundar och det blev ett av de bättre träningspassen på länge, Lego visade sig i högform med många dolda och blinda skick där hon visade på stor vilja att vara följsam även på långt avstånd. Solveigh fick precis den träning hon behövde och för Chippen löste vi upp en knut som kommit till under hans konvalescens.

Jag kan återigen konstatera att jag har världens bästa vän i Sven och Annica och jag har världens bästa valpköpare som hänger med och gör träningarna vi anordnar till en rolig men därmed inte mindre seriös tillställning. I ”gänget” har vi just nu några från en kull som har hängt med sedan vi höll valpkurs för dem och det är en fröjd att se dem utvecklas från ”-Ja vi vill ju göra något med hunden” till grundämnen för att bli bra handlers och ekipage med tiden. Att utveckla människor som vill utvecklas är en ynnest och det ger även feedback till mig själv om min egen träning och min utvecklingssträcka som jag har kvar att gå.

Precis som det ska vara, ömsesidig nytta.

Ett stort och varmt tack till våra valpköpare och till Sven för att ni är de ni är och ett stort tack till markägare för att vi fick nyttja den fina marken.